Inlägget gjort

Hur kan de få de färgerna, med de föräldrarna?

undrade en kattungeköpare som var här igår. Frågan är verkligen befogad.
Om vi börjar med den ”vita” siameskillen, så är siamesanlaget recessivt dvs man ser inte att föräldrarna bär på det. Uppenbart bär både Xena och Kesu på siamesanlag och det har gett upphov till en siames i kullen.
Xena är lilasköldpadda, vilket innebär att hon bär på anlag för rött, på henne ser man det som beiga fält så kallat crémefärgat. Så Xena har lämnat rött till den röda hanen och till de två chokladpaddorna.
Det är nog lättast att förstå färgerna på den chokladspottade honan. Hon är choklad så som sin far och prickig så som sin mor.


Vill man läsa mer om genetik kan man t ex läsa Natasjas texter på siames i fokus: LÄNK
Inlägget gjort

När de sover

är de precis som barn gudomligt söta och man kan sitta och titta på dem hur länge som helst.

Vill man fotografera dem är det då och när de precis vaknar som man skall passa på.

När de väl är helt vakna behöver man proffskamera för att kunna fota dem, mobilkameran hinner inte fånga dessa små superaktiva varelser.


Hela härliga färgpaletten.


Här ligger jag och är finast i hela världen, matte får inte gjort annat än att beundra mig.


Godmorgonpuss på dig kära bror
Inlägget gjort

Li vill se mer av världen


så hon klättrar ur bolådan. Blir lika imponerad varje gång. De har precis lärt sig gå och deras steg är fortfarande en aning vingliga. Sitter de och skall klia sig på örat, med bakbenet, tappar de balansen och ramlar omkull. Men ut ur lådan kan de ta sig. Så nu är det dags för L-kullen att lämna boet och flytta till en större lekhage, med mat- och vattenskålar och toalåda.
Där får de sedan bo tills de är rumsrena. Det brukar gå fort, för kattungar vill vara renliga. Det är när de har stora ytor som de kan få problem att komma till lådan.